Streetlight fireworks

Miscellanea

Birdland

Cyklar genom en solig tisdagsmorgon, ingen är vaken, bara jag och katterna. Solen skiner genom gröna träd, dimman efter den kalla daggvåta natten ligger i tunna bomullstussar mellan träden och över den gröna gröna mossan.Luften är sval mellan träden men jag cyklar mig varm.

Cyklar genom en mulen onsdagsmorgon, ingen är vaken, bara jag och katterna. Världen är mer grå än grön, ingen dimma ligger över mossan men träden är gröna och jag cyklar mig varm. 

Wanderlust

wan·der·lust
[won-der-luhst]
noun
a strong, innate desire to rove or travel about

Jag läser igenom gamla inlägg om hur vi inte skulle hamna i hans stad utan fly bort. Nu har vi fastnat här, stött tårna i kullerstenarna och blivit liggande utan att kunna resa oss upp och försvinna bort härifrån. Försvinna bort härifrån som alla andra har gjort, hittat ett liv någon annanstans, medan jag sover i min tonnårssäng i mitt tonnårsrum och jobbar på samma sommarjobb som två sommrar tidigare. Och jag ser hur alla andra lever, undrar varför det inte är jag. Jag som trodde att jag ville bort mer än alla andra, jag är den som stannat längst.
Staden som var din, men som aldrig skulle bli min, för vi skulle ta oss långt därifrån innan dess, har blivit lite mer vår. I alla fall utmed spårvagnsspåren, inte riktigt på djupet. Men det mörkaste hörnet av Bifrost har jag gjort till mitt, där har jag stått frostkalla nätter under Orion och inte velat gå hem, velat stanna där under stjärnorna. Men kylan har tagit sig in och jag har gått hem till dig, till hälften mitt, kryper ned under täcket och somnar i din famn.

Men en längtan växer i mig, en längtan efter en annan stad vid ett annat hav och ett annat mörker att stå under, ett annat ditt och hälften mitt. Jag undrar för mig själv om detta är det enda hav jag kommer se, om jag inte kommer komma längre bort än hit, alltid kommer snubbla på samma kullerstensgator, stå på samma hållplats i samma kyla, vinter efter vinter, jobba på samma sommarjobb tills det blir ett vanligt jobb. Bli en av dem som fastnat, som snubblat men aldrig rest sig.

Söndagen den andra Mars

Han somnar i soffan när det är en halvtimme kvar av filmen vi tittar på. Jag ser klart den innan jag väcker honom. Han går och lägger sig men jag sitter kvar, dricker ett glas vin till. Försöker läsa men ingen bok är vad jag vill att den ska vara. Ger upp och lägger ifrån mig den jämte mig i soffan, tittar på Amelie från Montmartre, första filmen som kommer upp när jag startar hårddisken som redan sitter i teven. Tittar tills jag druckit upp vinet och ätit upp chokladen. Går och lägger mig jämte honom trots att jag inte är trött. Vill inte sitta ensam kvar i soffan. Somnar.
Vaknar jämte honom klockan tio en grå söndagsmorgon, ligger kvar i sängen till halv två. Sitter ensam i köket och dricker kaffe, tittar ut genom fönstret mot huset på andra sidan.

Processed with VSCOcam with f1 preset
Grått. Grantoppar sticker fram över hustaket, skogen ligger inte alls långt bort. Träden står på berget, de syns nästan överallt ifrån, förutom när man står på marken mellan två lägenhetsbyggnader. Då är fönster det enda man ser, fönster, vita balkonger och tegelväggar. En lyftkranstopp sticker upp lite till höger ovanför huset mittemot, kisar man genom den grå dimman och har riktigt bra fantasi kan man kanske inbilla sig att det är Eiffeltornet som sticker upp där bakom. Men då ska man ha riktigt bra fantasi, det ska vara ordentligt dimmigt och hjärnan kanske ligger kvar i sängen och sover. 

Nolite te bastardes carborundorum

Somnade till ljudet av sidorna som vänds av hans händer, vaknade ensam när han har tagit bussen till Universitetet eller till jobbet. Dricker kaffe, läser, går och lägger mig igen. Har fastnat här inne, vill komma utanför dörrarna men vet inte riktigt hur man gör. Det var så längesedan jag cyklade genom ösregn och i motvind trots att hela vintern har regnat bort. Det är mars nu och härom dagen gick jag genom regnet bort mot skogen på andra sidan hyreshusen. Jag ville bara ge upp allt, lägga mig under en gran, på rygg i de mjuka regnfuktiga barren. Stanna där, strunta i allt. Men jag stannade inte, fortsatte gå, gick runt det sista huset och gick hem till lägenheten där han väntade.

Nolite te bastardes carborundorum
Låt inte de jävlarna trycka ner dig

Insomnia

När jag inte kan somna om kvällarna läser jag böcker jag läste i sjuan. Vi satt tätt ihop bakom klassrumsdörren i skåpsrummet, hon och jag, vi läste samma bok, vände blad samtidigt. Det var den bästa platsen att sitta på, vi fick precis plats. Läraren blev alltid förvånad över att se oss sitta där, av alla ställen. Men det var lugnast där, avskiljt från alla de andra.
Det var längesedan nu, vi var tretton då, för sju år sedan satt vi bakom klassrumsdörren och läste samma bok. Men jag minns henne varje gång jag läser samma bok, tänker på när vi trängde ihop oss mellan skåpen och väggen, bakom klassrumsdörren, i samma hörn som brandsläckaren. Det är det fantastiska med böcker, förutom handlingen minns jag saker som hände runt omkring, även om jag kanske verkade omedveten om allt detta medan vi satt och läste.
Detta minnet får mig även att inse hur få av mina läsupplevelser jag faktiskt delat med någon på samma sätt som vi gjorde då.

Osynliga vindar

Vaknar precis när han ska gå, somnar om och vaknar ensam i vår dubbelsäng kramandes hans kudde. Gör kaffe i kaffemaskinen jag fick i julklapp av mamma, dricker kaffet ensam framför teven i hans mjukisbyxor. Det hörs att det blåser ute men inga träd syns utanför fönstret så det hade lika gärna kunnat vara marken som rör sig eller stenar som faller ned från berget, mullrande mot marken. Så, klockan två, en nyckel i dörren, inte längre ensam.

Regn mot rutorna och te i mörkret

Vi sitter i vår lägenhet på tredje våning, hemma igen efter en vistelse vid havet. Regnet smattrar mot rutorna och vi har släckt alla lampor och tänt stearinljus överallt. Sitter jämte varandra i soffan vi fått gratis, dricker te och läser Sagan om ringen.

2014

Vi mötte det nya året på skilda håll för första gången, han i vår lägenhet och jag med nyfunna vänner på andra sidan staden. Staden jag har beskrivit som hans men som aldrig skulle bli min, tanken var att vi skulle flytta långt bort men nu bor vi här ändå. Vi mötte 2014 på skilda håll, han med en gammal vän och jag med nya. Vi drack champagne på en kulle och tittade på fyrverkeriet mellan två höghus på andra sidan gatan från där hon bor. Hela horisonten var upplyst av glittrande konfettifyrverkerier. Vi drack champagne och jag sov över och tog spårvagnen hem dagen efter, hem till honom som jag bor med, inte längre varsin säng på skilda håll.

Tu igitur nihil vidis

Helst av allt vill jag citera hela boken, men det är plagiat.

DSC_0368-pola DSC_0369-pola

En man drömmer på latin, Tu igitur nihil vidisåker till stan för att lära sig ett dött språk. Glömmer det som lever, kommer tillbaka som någon annan, lämnar fru, barn och jobb. Målar sitt hus svart och stirrar ut på stjärnorna. Astronomen, kallar de honom, och det är något av det vackraste jag någonsin har läst.

Kanske att jag blir någon annan någon gång

Kanske att det går så långt att jag blir som de, de som bloggar och skriver Håkan Hellströmtexter i rubriken. Kanske att jag blir någon annan, bara jag klipper av mig håret. Kanske att jag blir någon annan någon gång. Men nu lever jag ett liv jag inte vill ha, inte ens till låns. Fick jag ändra något så vet jag precis vad det hade varit. Är inte stolt över något jag gör, för jag gör ingenting, tillför ingenting mer än stök.
-Glöm inte ställa in dammsugaren, glöm inte maten, glöm inte.
Böcker  jag aldrig läser mer än sida i ligger precis över allt och jag har ingen ork att lägga de någon annanstans. Hyllorna jag köpte fylldes för snabbt, svämmar över, lämnar spår på skrivbordet, golvet, sängen. När du inte är här sover jag med femton böcker på din sida i sängen. Fyller en tomhet med en annan och undrar om man kan få ångerrätt på sitt liv;
– Jag gjorde inte som det var meningen, kan jag få radera och göra om?
Men det är för sent att ångra sig, för sent att göra om, det är försent för allt, det är för sent att klippa av håret och bli någon annan. Jag är 20 år men har aldrig riktigt levt.

IMG_5943-pola IMG_5966-pola

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.