Vätskebrist

Lyssnar på Chopin instängd på ett alldeles för kallt kontor, dricker så mycket kaffe och så lite vatten jag blir snurrig i huvudet varje gång jag reser mig eller vänder mig om för att gå. Jag fryser och innan öste regnet ner men det har slutat nu, himlen är fortfarande grå och jag minns för några veckor sedan, samma grå himmel men över en annan stad. Vi stod på ett berg och såg ett moln bildas mellan träden och sedan sväva upp i himmeln på en stormby som nästan tog mig med sig. Jag saknar och jag längtar och jag vill göra så många saker men jag vill inte vara den som tjatar och den som alltid smsar först. Så jag sitter här och fryser och väntar och dricker för mycket kaffe och för lite vatten.

Fyra år senare

Idag har jag haft denna bloggen i fyra år. Ibland har jag skrivit nästan varje dag men ofta mer sällan än så. Det är både roligt och vemodigt att gå tillbaka i arkivet. Jag räknade blåmärken och skrattade genom gymnasieskolans korridorer och det var fyra år sedan första julen utan mormor. Kan det ha gått så lång tid? Det finns så mycket svärta i mina ord från den tiden, men kanske ser jag det förflutna genom nuet, i ljuset av allt som hänt, men jag känner hon som skrev det och vet vad alla metaforerna betyder.

Det åskade den 14 december 2011, och det åskade i dag den 8 juli 2015 och kanske att vissa saker aldrig förändrats, precis som jag skrev 2011, men vissa saker måste en lämna bakom sig, vissa saker passar bättre i det förflutna hos den en var då. Vissa saker måste en lämna bakom sig, skölja bort i en sjö i Bergsjön, naken under vattnet, trots att det var tillfälligt och solen gick i moln på måndagen efter.

Men jag klarar mig, jag har överlevt allt hittills, jag har lyckats. Jag har vänner i alla stadsdelar och även om jag sover själv många nätter så är jag inte ensam.

Nattsvart vatten

Letar överallt efter ord jag aldrig kommer att hitta, hennes ord, men hon har slutat skriva. Letar överallt efter ord jag aldrig kommer att hitta, mina ord trots att jag har aldrig slutat skriva, men det saknas ett skimmer, den rätta formuleringen försvinner. Inte ens när jag kastade mig från en sten, ut i ogenomträngligt vatten fanns den där. Klockan var elva på kvällen och tystnaden var så djup att jag inte visste om öronen var över eller under ytan. Två bleka kroppar i nattsvart vatten, en fladdermus som flög precis över ytan och grodyngel som simmade precis under ytan. Vi, mittemellan, för alltid flytandes i nattsvart vatten, sittandes på en sten vid stranden som näcken, stenen under vattnet, kanten störtandes mot djupet. Men hur länge jag än letar kan jag aldrig hitta orden, varken mina eller hennes, inte ens med två bleka kroppar flytandes i nattsvart vatten och den rätta formuleringen finns inte.

går hem genom natten

RÄFVEN

knyter skorna hårt så att jag kan dansa
dansa, dansar i en pöl av utspilld öl
på ett mörkt och kladdigt nattklubbsgolv
dansar, skriker, svettas
dricker öl, skriker, dansar

går sen hem genom natten
ettans spårvagn och 16 Bussen
sparkar av skorna utan att knyta upp
somnar med musiken tjutande i öronen

Fredag och midsommarminnen

Fredag och ikväll ska jag gå ensam på konsert och dansa hela natten. Längtar till stan och längtar till skogen. Längtar till havet och i morse luktade luften tång och smakade salt när jag gick från bilen till kontoret. Det var några dagar sedan nu som vi gick över stenig sandbotten i iskallt vatten, trampade på maneter och sprang skrikande upp på stranden igen. När vi bytte om från baddräkt så började det regna och vi gick skrattandes och skriksjungandes genom natten, uppför backen till hennes hus. Solen gick nästan inte ens ned bakom horisonten och natten var ljus så som den bara är på midsommar.

En gammal dikt längst ner i arkivet

120217

vi satt vid matbordet
andades i cirklar
fulla av frukostromantik

pankakskladd och kaffekokarmelodi
verkligheten utanför gör sig påmind
tidningsprassel och ett krig
på andra sidan jorden

vi satt vid matbordet
och struntade i allt

vi satt vid matbordet
fulla av filmöljksfunderingar
det rann mellan fingrarna
livet och allt det där

I klassrummet finns ansikten
andetag och tankar
bångstyriga viljor och anpassningssvårighet
pappersflygplan och suddgummikrig

gråa blyertssmulor som trampas platta
händer som färgas svarta av ord
ord som tvingas fram måste fastna

i klassrummen finns de
de ansiktslösa
de viljelösa
får, som skeppas från rum till rum
träsmak i rumpan efter hårda stolar
lärares ord som flyger högt
högt utan att landa

viljelöshet och oförstånd
vi lider av en släng dumhet,
en släng eskapism en vilja att flyga
som pappersflygplan ut genom stängda fönster

kvav luft och prasslande pennor
kugghjulstankar
jag hör hur det knarrar
I klassrummet finns allt för många tankar
väggarna bågnar
fönstren krossas
och taket som en raket mot stjärnorna

i klassrummet finns trettio hjärtslag
som slår i trettio olika håll
i trettio olika takter

Tänk, det fanns en tid för länge sedan då jag kunde skriva poesi. Nu klottrar jag ner mina tankar medan jag väntar på bussen, endast för mina ögon och för att inte bli galen av allt som inte riktigt får plats och som ältas om och om och om igen. Tänk om allt kunde vara så vackert, tänk om jag kunde beskriva allt, skriva om det och göra det vackert istället för nödvändigt för överlevnad.