Låt solen komma fram och stanna kvar

Solen skiner för första gången på vad som känns som en evighet. Jag vaknar upp till stress och ångest precis när han ska gå till jobbet. Brygger kaffe på hans spis i hans espressobryggare och rostar bröd när han går till jobbet. Omfördelar hans saker i hans rum och bär ut en pinnstol på hans inglasade balkong där fönstret har stått öppet sen han hade fest i december och folk stod ute på balkongen och rökte. Jag sätter mig mot väggen med kaffekoppen i handen och sluter ögonen mot solen. Det kommer små kyliga vindsvep in genom det öppna fönstret men solen värmer mina slutna ögon. Jag har längtat efter det här sen i september. Jag kan inte hantera ett halvår av mörker och regn, snälla låt solen komma fram och stanna kvar.

Han gav mig en flaska Prosecco i födelsedagspresent/julklapp när jag kom tillbaka efter jul.Vi öppnade den den 5 januari och drack ur hans champagnekupor som han köpt på Hjällbo secondhand för 5 kr styck samma dag. Nästa vecka ska vi åka skridskor tillsammans.wp-1483706764136.jpg

wp-1484152719645.jpg

Mitt nyårslöfte till mig själv är att hålla ordning, dricka mer cava och göra fler tatueringar. Jag vill även pierca mig någonstans på kroppen och åka på festival. Jag ska läsa fler böcker och registrera dem på Goodreads. Jag vill fotografera mer och blogga mer. Skriva vill jag också göra mer. Hångla mer, dansa mer, bada naken i bergsjön igen.

2017

Plötsligt ful

2017

Sitter vid mitt skrivbord och ska skriva tenta. Lyssnar på Iris Viljanen och tittar ut över min innergård. Allt är så grönt. Min nyårsafton var fantastisk och jag kände mig så glad och trygg hela tiden trots att det var en massa nya människor. Jag har hittat en person som är så himla bra för mig och med honom kom en liten vrå av världen där jag känner att jag passar in. Jag bjuds på fester som en självklarhet och jag pratar med så många och får vänförfrågningar på facebook dagen efter. Det känns så bra att börja året så efter att ha avslutat 2016 med att bli helt bortglömd där precis efter jul.

 

Rester av en fest i hans soldränkta kök

Vaknade bakis efter en fest som blev till utgång, kom hem halv 4 på morgonen och låg i sängen hela dagen. Gick på konsert med mamma och lillasyster och sen på fest hos H:

Alla H kände var på festen. Jag kände ingen förutom honom men alla kände mig, eller hade hört talas om mig och sett bilder på mig. Jag var alldeles för nykter eftersom jag varit bakis hela dagen efter vinterfesten och utgång till andra lång kvällen innan.

Idag såg det ut såhär hemma hos H, några dagar efter festen:

Resterna av en fest i hans soldränkta kök. Jag ligger kvar i hans bäddsoffa när han går till jobbet klockan sju på morgonen. Blundar och kryper ner under täcket igen när han låser dörren, lyssnar efter hans steg i trappen. Jag har inte varit hemma sen i lördags, men det gör ingenting. Det enda som blir jobbigt att ta tag i är den ingrodda mögliga disken jag har lämnat på alla ytor i min lägenhet innan jag åkte hit.

Mens i decemberkyla

En molande värk i mitt ryggslut och en längtan efter att krypa ner i en varm famn under ett varmt täcke. Mens i decemberkyla och mensvärken är svårhanterlig i ensamhet. Men ikväll ska jag få träffa en saknad vän och dricka vin på kulturinstitutionen och i morgon ska jag på en konsert och sen på fest hos en person jag tycker om väldigt mycket. Trots decemberkyla, mensvärk och oönskade sms är vintern ändå fin när solen väcker mig på morgonen efter en dröm jag inte minns och natten lovar sällskap och sträva skäggstubbskyssar.