Nattsvart vatten

Letar överallt efter ord jag aldrig kommer att hitta, hennes ord, men hon har slutat skriva. Letar överallt efter ord jag aldrig kommer att hitta, mina ord trots att jag har aldrig slutat skriva, men det saknas ett skimmer, den rätta formuleringen försvinner. Inte ens när jag kastade mig från en sten, ut i ogenomträngligt vatten fanns den där. Klockan var elva på kvällen och tystnaden var så djup att jag inte visste om öronen var över eller under ytan. Två bleka kroppar i nattsvart vatten, en fladdermus som flög precis över ytan och grodyngel som simmade precis under ytan. Vi, mittemellan, för alltid flytandes i nattsvart vatten, sittandes på en sten vid stranden som näcken, stenen under vattnet, kanten störtandes mot djupet. Men hur länge jag än letar kan jag aldrig hitta orden, varken mina eller hennes, inte ens med två bleka kroppar flytandes i nattsvart vatten och den rätta formuleringen finns inte.

går hem genom natten

RÄFVEN

knyter skorna hårt så att jag kan dansa
dansa, dansar i en pöl av utspilld öl
på ett mörkt och kladdigt nattklubbsgolv
dansar, skriker, svettas
dricker öl, skriker, dansar

går sen hem genom natten
ettans spårvagn och 16 Bussen
sparkar av skorna utan att knyta upp
somnar med musiken tjutande i öronen

Fredag och midsommarminnen

Fredag och ikväll ska jag gå ensam på konsert och dansa hela natten. Längtar till stan och längtar till skogen. Längtar till havet och i morse luktade luften tång och smakade salt när jag gick från bilen till kontoret. Det var några dagar sedan nu som vi gick över stenig sandbotten i iskallt vatten, trampade på maneter och sprang skrikande upp på stranden igen. När vi bytte om från baddräkt så började det regna och vi gick skrattandes och skriksjungandes genom natten, uppför backen till hennes hus. Solen gick nästan inte ens ned bakom horisonten och natten var ljus så som den bara är på midsommar.

En gammal dikt längst ner i arkivet

120217

vi satt vid matbordet
andades i cirklar
fulla av frukostromantik

pankakskladd och kaffekokarmelodi
verkligheten utanför gör sig påmind
tidningsprassel och ett krig
på andra sidan jorden

vi satt vid matbordet
och struntade i allt

vi satt vid matbordet
fulla av filmöljksfunderingar
det rann mellan fingrarna
livet och allt det där

I klassrummet finns ansikten
andetag och tankar
bångstyriga viljor och anpassningssvårighet
pappersflygplan och suddgummikrig

gråa blyertssmulor som trampas platta
händer som färgas svarta av ord
ord som tvingas fram måste fastna

i klassrummen finns de
de ansiktslösa
de viljelösa
får, som skeppas från rum till rum
träsmak i rumpan efter hårda stolar
lärares ord som flyger högt
högt utan att landa

viljelöshet och oförstånd
vi lider av en släng dumhet,
en släng eskapism en vilja att flyga
som pappersflygplan ut genom stängda fönster

kvav luft och prasslande pennor
kugghjulstankar
jag hör hur det knarrar
I klassrummet finns allt för många tankar
väggarna bågnar
fönstren krossas
och taket som en raket mot stjärnorna

i klassrummet finns trettio hjärtslag
som slår i trettio olika håll
i trettio olika takter

Tänk, det fanns en tid för länge sedan då jag kunde skriva poesi. Nu klottrar jag ner mina tankar medan jag väntar på bussen, endast för mina ögon och för att inte bli galen av allt som inte riktigt får plats och som ältas om och om och om igen. Tänk om allt kunde vara så vackert, tänk om jag kunde beskriva allt, skriva om det och göra det vackert istället för nödvändigt för överlevnad.

När ingenting känns omöjligt

Vissa dagar känns det som att allt är möjligt, som när solen skiner genom blommande Hägg vid Artisten och kvällssolen reflekteras in i min lägenhet och gör allting orange.

image image

Eller som när vi gjorde menskonst och lyssnade på spoken word som fick en att skratta, jubla och nästan gråta.

image

Eller som när en glömt dra ner en persienn och vaknar med solen i ögonen klockan åtta på morgonen trots att en var vaken hela natten och läste en bok som inte går att lägga ifrån sig. Eller som när en köper perfekt mogen avocado som nästan smälter på det rostade brödet. Då känns det som att allt är möjligt och hela världen finns där för mig att utforska eller bara blunda mot solen och njuta. Som när vi drack cava i solen på en tisdag bara för att vi kunde. Det kändes som en annan värld där på innergården på tredje lång och hade inte solen gått ner bakom huset så hade vi kunnat sitta där hela natten. Men solen gick ner och jag åkte hem till min lägenhet och läste den där boken som inte går att lägga ifrån sig, läste hela natten.

Onsdagskväll hemma hos mig

Läser bok efter bok och kollar på tv-serier hela nätterna. Beställer pizza och dricker vin en torsdag. Men de bästa kvällar är de som liknar denna. Jag ligger i sängen och läser och lyssnar på min granne som spelar piano på våningen ovanför. Jag blundar och drömmer om att jag befinner mig i en fransk film, helst tillsammans med Amelie i hennes lägenhet i Montmartre och allt känns så fruktansvärt bra och vackert.