Onsdagskväll hemma hos mig

Läser bok efter bok och kollar på tv-serier hela nätterna. Beställer pizza och dricker vin en torsdag. Men de bästa kvällar är de som liknar denna. Jag ligger i sängen och läser och lyssnar på min granne som spelar piano på våningen ovanför. Jag blundar och drömmer om att jag befinner mig i en fransk film, helst tillsammans med Amelie i hennes lägenhet i Montmartre och allt känns så fruktansvärt bra och vackert. 

En månad

Processed with VSCOcam with a6 preset

I morgon, den 27 April var det exakt en månad sedan. En månad sedan vi sov alla tre i dubbelsängen och åt rostade mackor med avocado på till frukost. Det kändes som att befinna sig mitt i en chickflick, vi åt glass i sängen och provade varandras kläder. Så mycket har hänt att det känns som om det har gått en evighet, minst ett år, sedan dessa bilderna togs.
Processed with VSCOcam with a6 preset Processed with VSCOcam with a6 preset

Rosévin och körsbärsträd

Vaknade upp i min prinsessäng tio i åtta av att solen sken rakt in i mina ögon. En vind rörde trädens grenar utanför fönstret och skapade solmönster på min vägg. Jag har ett nytt liv nu, så känns det, ett liv där ensamhet endast är en motsats till tvåsamhet, inget svart otäckt monster som gör det svårt att sova. Jag känner mig inte ensam trots att jag är helt själv här. För jag är ju inte ensam egentligen.
Vi möts på Järntorget under körsbärsblommorna och sen går vi genom hela Linné till Slottsskogen och sätter oss vid sjön i solen. Vi delar en flaska rosévin som vi gömmer bakom tygpåsarna när polisen kör förbi och när vi blir kissnödiga letar vi oss bort mot Linnéplatsen. Vi går till Hagabion och dricker öl för våra sista pengar, studiebidraget kommer inte förrän i morgon men vi lever lyxliv på våra sista slantar ändå. För när solen skiner och det nästan är 20 grader varmt så måste man unna sig lite lyx
Och sen tar jag 16 bussen hem till min prinsessäng och somnar mellan vita bomullslakan.

 Processed with VSCOcam with c1 preset Processed with VSCOcam with c1 preset

Utan återvändo

Det som är jobbigast just nu är att veta att han har lämnat djupa spår i mig, men jag har gått på skare i hans liv. Jag var lätt att radera ut, lätt att ersätta med någon annan 100 mil bort. Jag har alltid funnits här, till och med när han var på väg bort. Men till slut såg jag, jag var halva hyran, inget mer för honom. Det är svårt att se att man är mer än 2500 kr i månaden, svårast att se när jag har varit nysnö och han har varit stenhård skare och tjäle inunder, omöjlig att rubba, omöjlig att lämna spår i. Och på något sätt var inte slutet på riktigt förrän idag, slutet utan återvändo.

En stjärna i norr och svarta växter i hörnen

Så plötsligt tog allting slut. Fast så plötsligt var det egentligen inte, ett litet svart frö har legat och grott det senaste året. Nu befinner jag mig i vakum och hans hjärta finns hos en stjärna i norr. Vi delade upp alla mina böcker och alla saker vi köpte på IKEA när vi flyttade in så nu står alla mina böcker i tre hyllor och alla hans i en. Enda problemet är att jag är fast här, i lägenheten där det svarta lilla fröet har grott och blivit ringlande stjälkar av svarta lianer utmed väggarna som blockerar nästan allt ljus. Det är mörkt men lite solglimtar kommer igenom lövverket, när vi är ute på Andra Lång och pratar om allt som är fel i samhället, dricker öl och äter lökringar. Det var länge sedan jag var så lycklig som jag är med henne. Men sen tar jag 25:an hem till Bifrost och kommer hem igen till alla minnen från alla resor som finns här med honom. Han och hans stjärna i norr, som finns här som ett spöke i varje vrå och i hans hörlurar varje kväll.

 

Samlade svenska kulter

Jag antar att jag är lättpåverkad. I födelsedagspresent förra året fick jag Kafkas samlade noveller. Jag började läsa och fastnade och kunde inte sluta. T ville att jag skulle provläsa en bok som han just då läste, Jesus Barndom av J.M Coetzee. Den handlar om en man och en pojke som kommer som namnlösa flyktingar till ett namnlöst land och i början av boken får de ett rum och ska inackorderas på den namnlösa flyktingförläggningen. De flyttas runt en stund och mannen letar efter pojkens föräldrar. Inget som är särskilt obehagligt egentligen. Men Kafka hade påverkat mig så att när jag läste Jesus Barndom fick jag nästan panik av det mardrömslika i berättelsen och jag kunde inte fortsätta läsa. Jag borde ha förstått att jag är lättpåverkad och inte ska läsa mardrömmsframkallande litteratur men trots detta köpte jag Andreas Fagers bok Samlade svenska kulter. Boken är en samling skräckberättelser som alla hänger ihop på olika sätt och de är fantastiskt spännande men de är inte bra för min livliga fantasi. Härom dagen var jag tvungen att gå till Hemköp och köpa lök eftersom jag glömde göra det när jag handlade. Nere på gården mellan husen såg jag en bit bort en liten flicka. Inget konstigt med det, det finns många barn här och skolan ligger bara några hundra meter bort. När jag gick emot henne såg jag att hon gick baklänges, hon tittade på mig och log när jag kom närmare. Runt omkring oss var massor av fåglar, duvor, kajor och skator. Inget konstigt egentligen, det finns många fåglar här. Men när jag kom närmare hörde jag att hon gick och visslade, som om hon försökte härma fågelläten. Fåglarna var väldigt nära oss och några hade landat på ett staket i närheten och satt och tittade på mig, det kändes så i alla fall. Min fantasi fick det till att hon talade med fåglarna, att hon kallade dem till sig. Jag gick fortare för att komma bort från henne, paniken lurade i hela kroppen, jag var nära att börja springa men jag kontrollerade mig och gick bara snabbare. I svängen efter vår lägenhetsbyggnad såg jag att hon verkade följa efter mig och då gick jag ännu snabbare, småsprang nästan. Men hon svängde åt andra hållet där vägen delade sig och jag kunde andas ut.

På en restaurang inne i centrala Göteborg där jag och T åt kvällsmat i tisdags innan en öppen föreläsning på humanisten såg jag en man med döda ögon. Jag var på väg tillbaka till bordet där vi satt efter att ha varit på toaletten som ligger nere i källaren. I korridoren ovanför källartrappan såg jag en man som stod med en hand på vardera vägg och verkade ha svårt att hålla balansen. Det är en pub så jag tänkte först att han var full. Men när jag gick närmare såg jag att det var något annat med honom, något som kändes fel och hotfullt. Jag tittade upp i hans ansikte och skrek nästan innan jag hann hindra mig. Det såg ut som om han hade en mask, hans hud var vaxliknande och ögonen svarta och döda. I ansiktet hade han ett blodigt sår, som om masken hade spruckit längs med hela ansiktet. Jag var tvungen att gå förbi honom, det fanns inget annat håll att gå i korridoren, jag hade inget annat val. Paniken fyllde hela mig och när han flyttade ena handen från väggen för att släppa förbi mig nästan sprang jag tillbaka till vårat bord.

Trots sin dåliga inverkan på min fantasi har jag inte kunnat låta bli att läsa den här fruktansvärda och fantastiska boken. Mellan kurslitteratur och föreläsningar har jag sträckläst den utan att kunna lägga den ifrån mig. Den kittlar fantasin och mardrömmarna, jag vill bara läsa vidare trots att det är så hemska historier ibland. Morbida och obscena men fantastiskt skrivna med ett fantastiskt språk som både kopplar samman alla historierna och håller isär dem. Tydligen ska det finnas en slags efterföljare. Är osäker om jag kommer klara mig ur det här med sinnet under kontroll.