Onsdagen den 30 november III

Halvmånen ler som en cheshire katt ned över havet och en uppblåsbar haj ligger i diket. Vinden gör oss lätta, fötterna svävar och Thåström sjunger i mina öron om en flicka med guldbruna ögon. Sitter på bussen hem och ler för mig själv ut i mörkret som har lagt sig över staden. Tänker på dig och tänker på allt.

På samma väg åt samma håll som bussen, alla gatlamporna har slocknat och stjärnorna syns tydligt på den mörkblåa himmelen. Cheshire kattens leende syns ännu tydligare över ängen precis vid mitt hus. Han ler utan att blinka, utan att sluta för att andas.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s