Tisdagen den 6 november II

111205
Hjärtklappning och andnöd
blåa knotiga knän
skrubbsår och flagnande hud

vågen säger att jag blir lättare
men min kropp har aldrig känts tyngre
vet inte vad felet sitter
vet inte vad som tynger ned mig

och om det inte vore för mina tunga steg
och fotavtrycken som jag lämnar efter mig
djupa även i den hårda marken
hade jag kanske kunnat tro på vågens siffror

Alla lamporna i staden slocknar samtidigt och solen har precis gått ned. Det är mörk trots att klockan knappt är fyra och svarta fåglar samlas i flockar på skorstenar, i trädkronor och på elledningarna vid järnvägsstationen. Snubblar fram i högklackat över ojämna kullerstenar och tänker på dig. Tisdag i den lilla staden vid havet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s