Onsdagen den 7 december I

Hittar pennor i sängen och anteckningsblock i garderoben, var sak har sin plats och din är här med mig. Du är tio mil bort och lite till men på lördag är vi nära. Det känns som en evighet, tiden är förvrängd, går långsamt eftersom jag vill att den ska gå snabbt.

Det regnar nu, i den lilla staden vid havet, mjuka droppar som piskas mot taket av en vind som blåst över Kattegatt. Jag borde sova men drömmer vakendrömmar i stället för att blunda. Sömnen känns lika avlägsen som dina andetag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s