Torsdagen den 19 januari

Tårar i ögonvrån som precis är på väg att falla. Feberdarriga ben, som Bambi på hal is har jag snubblat fram och fallit, skrapat upp knäna.

Det regnade mot tågfönstret hela vägen från den lilla staden vid havet hem till dig. Vi skramlade fram bredvid varandra på spårvagn och buss, åkte längs med gator som blir allt mer välbekanta för mig nu. Dina steg bredvid mina, min hand i din och våra ångande andetag i den kalla kvällsluften. En onsdag blev till fredag men torsdagens verklighet tvingade ut oss i den mörka morgonen.

Torsdagsfika i kafeterian, snubblade över kullersten till bussen. Utan dig är det så enkelt att snubbla och falla, med dig håller jag balansen.
Promenerade ensam genom den tysta skogen och fåglarnas kvitter lät som en vårdag. I morgon är det fredag och då är du här igen och jag slipper falla och skrapa upp mina knotiga knän.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s