Tisdagen den 24 januari

Gick hem genom skogen i takt med att ditt namn ekade i mitt huvud tillsammans med saknaden som bara växer ju närmare fredag jag kommer. Men det är bara tisdag och under tusen rämnande himlar faller stjärnor som änglarnas sorg över världen. Världen som alltid är grå och tung på något sätt, fast vitare nu än i december.
Fast kanske att jag snubblar mer, tittar för mycket, tappar fotfästet, faller och du fångar mig i dina starka armar som så lätt kan hålla verkligheten på avstånd när vi andas i takt i mörkret och musiken.

Tänker på dig där i den stora staden, där spårvagnarna alltid är fulla och spåren är som sår i asfalten. Fast mer som ärr än sår, blöder bara i rött lampsken när regnet faller som tårar över våra kinder och blåser in under kappan.
Allt som är jag är fyllt av dig. Jag är inte jag utan mer en del av dig. Du är inte du utan mer en del av mig. Alltid finns du hos mig, alltid i allt jag gör.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s