Måndagen den 30 januari

Fredag, lördag, söndag.
Lyssnar på musik från långt tillbaka, andas i mörkret under täcket i mitt rum med rosa väggar. Du viskar att du är hemma, jag kysser dina läppar, andas in din trygghetsdoft. I värmen från din famn ligger vi och drömmer oss bort till långt, långt borta, ett nytt liv någonstans, i en annan stad som ännu inte tillhör oss. Men tiden kommer då vi erövrar engelska gator med franska namn, sover i en park under stjärnorna och våra steg kommer för alltid att vara jämte varandra, över asfalt och grönt gräs. Genom regn och jag vet vem jag ska hålla i när åskan går, såväl om femtio år som nu. 

Tio mil blir tusen, trygghetsdoft och mjuka läppar känns långt borta. Solen skiner över min ensamhet, du finns överallt. Under huden, på mina läppar, min hals, i mina kläder. En doft, en känsla, en smak, en synvilla. Vänder mig om efter främlingar, tror att du går bredvid. Så tomt med en takt när jag är van vid två. Så tomt att inte hålla din hand på bussen, att luta mig mot din axel och andas lugnt. Trygghetsdoft och varma andetag.

Din hand på min arm, runt min kropp och jag är trygg. Det går lättare att andas när ditt hjärta håller takten, när allt omkring mig är av dig. Doftar av dig, smakar av dig. Så enkelt att tappa kontroll, hyperventilera, andas skakandes och gråta när bussen har gått och tio mil blir tusen.
Utan dig är allting svårt, utan dig inget av mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s