Måndagen den 27 Februari

Tillbaka till vardagsrutin och regnet blir till snö som blir till regn. Vitt på marken nu efter en helg som lovade vår med grönt gräs och fågelkvitter. Vitt på marken trots att till och med en fluga surrade bakom persiennen när vi vaknade på lördagsmorgonen.
Hemma igen i en grå stad efter en vecka med trasseltanter, kallnat kaffe och ett regn som fyllde hela luften vid Järntorget när jag väntade på dig medan du andades i andra änden av staden.
Hemma igen under en grå himmel, ensam nu. Ser dig i allt, mer nu än då. Osynliga spår efter hand i hand i korridorerna och mun mot mun i biblioteket. Du har varit här, vält min verklighet, lämnat spår som känns i luften. Och jag saknar dina andetag, och dina tre leverfläckar på rad i en mjuk nacke. Saknar mina andetag mot din hud och dina händer om min kropp. Blir till ingenting i din famn, smälter bort i din trygghetsdoft.

Regnet blir till snö som blir till regn och allt känns trasigt när du är tio mil bort och lite till. Väskan går sönder, skoskav på hälar som trampat hela avenyn fram. Snubblar fram i skolan, halkar i trappan, faller.
Fem timmar och lite till tills jag får höra din röst i telefonen.
Fyrtionio timmar tills jag är i din famn.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s