Persiennränder och arga björktrastar

Som ett pärlband av solstrolar avtecknas persiennränderna på min vägg bakom sängen, små solcirklar som bländar mina sömnsvarta ögon. En torsdag som känns som onsdag, jag har tappat kontroll över vilken dag det är, alla dagarna ser lika dana ut, följer samma mönster, innehåller samma saknad, samma längtan. Men det är skönt att varje dag följer ett givet mönster, samtidigt som jag skulle göra vad som hellst för att spendera varje dag tillsammans med dig utan några förpliktelser alls mer än att äta lite då och då.

Solen var varm mot mina kinder när jag steg ur bilen i morse utanför jobbet och jag ville bara lägga mig i gräset med dig och läsa en bok och bara vara. Vi åt frukost utomhus och diskuterade blommor och fiskmåsar. De har ungar nu och bråkar med björktrastarna i buskarna bortom den lilla bit gräs som skiljer oss från högar av grus och annat material på bakgården. En fiskmås skrek och någon hävdade att det är ett verkligt sommarläte och det enda som fattas är ljudet från en avlägsen gräsklippares brummande för att göra bilden komplett. En lastbil körde förbi i sextio på vägen utanför staketet och blundade man mot solen hade det med en hel del fantasi kunnat vara enorma vågors brusande mot sanden. Men den försvann snabbt utan att någon mer följde och fantasin krossades. Motvilligt bröt vi upp från frukostrastens varma solstrålar för att gå in och fortsätta jobba. Fredag i morgon och jag får äntligen vara nära dig igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s