Solertia Umbrae

Staplar drömmar på hög och somnar till ett höstregn. Badar i havet för första gången på hela sommaren och vilar mot din solvarma hud när solen går i moln och luften svalnar. Vaknar till ditt leende och äter frukost klockan ett i solen på framsidan. Inget känns så bra som just nu nära dig.

Det är tisdag och vi känner oss som femton igen, cyklar tills jag får kramp och känner vinden genom mitt hår som är långt nu. Dina händer runt min midja när vi vinglar i en sväng, stannar flämtande av ansträngning och värme vid trafikljusen. För en stund är det som om ingen tid alls har passerat sedan vi skjutsade varandra överallt, fram och tillbaka. Det känns fantastiskt att vi kan prata precis som då trots att så många år har gått nu och vi har förändrats så mycket, båda två på olika sätt. Men samtidigt är vi precis likadana, precis samma som när vi cyklade vällt i kvarglömt vintergrus en regnig eftermiddag och fick skrapmärken och blåmärken överallt. Medan alla är på väg bort stannar vi en stund i vår lilla stad vid havet, cyklar samma väg som vi har cyklat så många gånger.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s