Sensommarregn

Sensommarregn och höstmagi, gröna löv börjar bli gula. Vi cyklar genom en skog som doftar grönt, det enda som hörs är växlarnas tickande och våra andetag.

Vi ligger panna mot panna, nakna under mitt vintertäcke, dina ögon möter mina, mina läppar möter dina. Hud, hjärtslag, andetag, tystnad, bara regnet mot rutan hörs genom bruset av tankar och andetag. Fredag, lördag, söndag och min klocka stannar för att jag glömmer vrida upp den. Klockan stannar men tiden fortsätter att gå, plötsligt är det måndag och väckarklockan ringer kvart över fem och det är min tur att bli lämnad ensam i sängen när du ger dig av. Det gör ont i hela mig och jag lyssnar länge tills jag inte längre kan höra dina steg på gatan genom mitt öppna fönster.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s