Russian Earl Grey och ryska romaner i en stad som aldrig kommer att bli min

Dricker Russian Earl Grey, läster ryska romaner och böjer ryska verb. Åker tåg förbi mörka ängar, tappar orienteringen och vet inte var jag är. Vi går hand i hand genom orange lövhögar som doftar skog fast vi är mitt inne i stan. Fikar, äter pankaksfrukost och kysser varandra på en spårvagn. Vår första höst och aldrig har träden varit lika vackert orange, aldrig har jag älskat hösten som jag älskar den nu, att dela den med dig. Kalla kinder, varma läppar och kängor som trampar asfalten bredvid varandra genom lövhögar och vattenpölar. Ett mörkt kafé vid järntorget och dina knän mot mina under bordet och sedan bussen hem igen.

Åker tåg tio, tjugo, trettio mil, fastnar i rutiner i en stad som aldrig kommer att bli min. Läser tidningen på kafé på morgonen och tittar på alla människor som skyndsamt passerar och väntar på dig. Åker spårvagn, åker buss och vilar i dina andetag i din säng på tredje våningen, snubbar inte längre på det översta trappsteget i porten, det som är trasigt och alldeles för högt. Kommer hem till staden som har varit min men som känns främmande, sitter vid mitt skrivbord i höjd med körsbärsträdets översta grenar och väntar på dig, läser ryska romaner och böjer ryska verb.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s