Osynliga vindar

Vaknar precis när han ska gå, somnar om och vaknar ensam i vår dubbelsäng kramandes hans kudde. Gör kaffe i kaffemaskinen jag fick i julklapp av mamma, dricker kaffet ensam framför teven i hans mjukisbyxor. Det hörs att det blåser ute men inga träd syns utanför fönstret så det hade lika gärna kunnat vara marken som rör sig eller stenar som faller ned från berget, mullrande mot marken. Så, klockan två, en nyckel i dörren, inte längre ensam.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s