Nolite te bastardes carborundorum

Somnade till ljudet av sidorna som vänds av hans händer, vaknade ensam när han har tagit bussen till Universitetet eller till jobbet. Dricker kaffe, läser, går och lägger mig igen. Har fastnat här inne, vill komma utanför dörrarna men vet inte riktigt hur man gör. Det var så längesedan jag cyklade genom ösregn och i motvind trots att hela vintern har regnat bort. Det är mars nu och härom dagen gick jag genom regnet bort mot skogen på andra sidan hyreshusen. Jag ville bara ge upp allt, lägga mig under en gran, på rygg i de mjuka regnfuktiga barren. Stanna där, strunta i allt. Men jag stannade inte, fortsatte gå, gick runt det sista huset och gick hem till lägenheten där han väntade.

Nolite te bastardes carborundorum
Låt inte de jävlarna trycka ner dig

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s