En gammal dikt längst ner i arkivet

120217

vi satt vid matbordet
andades i cirklar
fulla av frukostromantik

pankakskladd och kaffekokarmelodi
verkligheten utanför gör sig påmind
tidningsprassel och ett krig
på andra sidan jorden

vi satt vid matbordet
och struntade i allt

vi satt vid matbordet
fulla av filmöljksfunderingar
det rann mellan fingrarna
livet och allt det där

I klassrummet finns ansikten
andetag och tankar
bångstyriga viljor och anpassningssvårighet
pappersflygplan och suddgummikrig

gråa blyertssmulor som trampas platta
händer som färgas svarta av ord
ord som tvingas fram måste fastna

i klassrummen finns de
de ansiktslösa
de viljelösa
får, som skeppas från rum till rum
träsmak i rumpan efter hårda stolar
lärares ord som flyger högt
högt utan att landa

viljelöshet och oförstånd
vi lider av en släng dumhet,
en släng eskapism en vilja att flyga
som pappersflygplan ut genom stängda fönster

kvav luft och prasslande pennor
kugghjulstankar
jag hör hur det knarrar
I klassrummet finns allt för många tankar
väggarna bågnar
fönstren krossas
och taket som en raket mot stjärnorna

i klassrummet finns trettio hjärtslag
som slår i trettio olika håll
i trettio olika takter

Tänk, det fanns en tid för länge sedan då jag kunde skriva poesi. Nu klottrar jag ner mina tankar medan jag väntar på bussen, endast för mina ögon och för att inte bli galen av allt som inte riktigt får plats och som ältas om och om och om igen. Tänk om allt kunde vara så vackert, tänk om jag kunde beskriva allt, skriva om det och göra det vackert istället för nödvändigt för överlevnad.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s